Funderingar

“Klart det går men jag ser ju alltid till hälsan också och att vara vegetarian och helt hälsosam går tyvärr inte.”

Anna hjälper oss

Hungrig, ganska nykläckt Elin.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Hickar så att ögonen går i kors.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Akrobatisk Elin underhåller sina föräldrar.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Jag sitter här inne med Elin. Lasse kämpar på med bålet. Ensam.

Livet som trött, något överårig småbarnsförälder 🙂

<!–
WriteFlash('’);
//–>

“Marius van Niekerk värvades som sjuttonåring till Sydafrikas armé med placering i Angola. Idag, nästan 30 år senare, är han bosatt i Sverige och verksam som filmare och aktuell med dokumentären “Mitt mörka hjärta”. “

Oklart varför. Kommer att köpa den om den kommer ut på dvd.

Det måste vara en rekordtidig maskros. Hoppas att ni njuter av det fina vädret. Det gör vi!

Har ni märkt att det finns ovanligt mycket spindlar i år? Väldigt många om ni frågar mig. Ganska stora är de också. I kväll fick jag syn på den här. Jag tänkte först hålla ett finger nära den så att ni kan se exakt hur stor den är, men när det väl gällde höll inte nerverna.

Just nu känner jag mig väldigt tveksam till att använda altanen överhuvudtaget i sommar.

Jag tar tillbaka allt jag har sagt och/eller tänkt angående följande.

För det första: Jo, man kan bli helt handlingsförlamad av bara ett barn. Hur mammor med flera barn gör förstår jag inte alls. Lilla pluttan ger mig normalt sett 1-2 minuter på egen hand innan hon kallar mig tillbaka med bestämda tjut. I den bästa av (Elins) världar skulle jag spendera 24 h per dygn i ryggläge på soffan, med Elin på magen. Med avbrott för amning då …

(Härskarinnan av Tasseboda)

För det andra: Jag kommer aldrig under några omständigheter att släppa henne från gårdsplanen. Hon ska då rakt inte få åka moped i alla fall, rida utan att mamma leder eller liknande övningar. Ni förstår. Överbeskyddande är ett understatement i sammanhanget.

Nu är tiden slut, jag måste rusa … PRONTO!!!

bjuder Sara på. Bara för att man har hört något sedan man var liten betyder det inte att det är rätt. Jag ser fram emot att prova knepet på Tullan.

30 år senare

På väg till Tollarp för att kolla vikten.

Det är mest till besvär tycker jag, men man får välja sina slag … Jag känner mig trygg vad gäller Elins välbefinnande, med eller utan viktkurvor. Hon följer dem utan problem nu så att alla andra också kan känna sig lugna. Dessutom kan jag amma normalt dygnet runt, men det är inte något problem för Elins del att blanda napp, flaska och bröst vid behov. Skönt!

Blev lite inspirerad av Erikas blogginlägg och fick faktiskt tummarna ur att tömköra Lilleman i går. Har inget bildbevis tyvärr. Får se om jag kan få någon att fota idag. Det känns lite enklare att börja med lilla russet innan jag angriper det ohanterade halvblodet. Vi får se hur det går. Det är Elin som bestämmer hur våra dagar ska se ut.

Detta förbannade väder! Jag längtar efter att ta med Elin ut och dra ogräs, räfsa rent i hagarna, klippa hasselhäcken och pyssla med hästapållarna. Men inte i storm och regn. Det får bli inomhusarbete idag också.

Om man tittar noga finns det som tur är tecken på att sommaren är i antågande. Det ger lite hopp. Jag känner verkligen att jag behöver sol, och jag behöver röra på mig.

Husse har vidtagit åtgärder för att skydda rabarberna. Det är sådant som husse gör. Man vet aldrig riktigt vad man hittar på ägorna när han har varit ute och pysslat.

Jag längtade extra hett efter fint väder när jag öppnade presenten som Elin fick med posten i går.

Tack Ingrid! Hon kommer att bli den ärtigaste bönan i Tasseboda till sommaren.

Ett paket till har vi fått den här veckan. Jeans och body (som redan har hamnat i tvätten och inte går att visa) till Elin från snälla grannar.

att ligga på soffan med Elin på magen och pilla på hennes små varma fötter och tår.

Dagens outfit.

En styck mormor. Klänning och strumpbyxor tackar vi faster, farbror och kusinerna för.

Man väljer inte bort att äta kött av bekvämlighetsskäl, den saken är helt klar. I och för sig är det nog många som “äter lite av allting” som idag drabbas av olika näringsbrister, men som vegetarian måste man verkligen anstränga sig lite extra för att få i sig det man behöver.

Ännu viktigare blir det så klart när man måste tänka på och ta hänsyn till mer än sig själv.

Bebisen dog

Veganer som lyckas få i sig allt de behöver hyser jag den allra största respekt för. Jag orkar inte ens tänka på hur de bär sig åt. Förmodligen kan man bara arbeta halvtid (någon läsare som är vegan och känner för att kommentera?). I det här hemmet har vi lagt till ekologiska ägg, och efter det att vi blev övertygade LCHF-fantaster började jag att äta fisk igen efter ganska många års uppehåll. Det blev helt enkelt för svårt att få ihop det rent näringsmässigt när jag räknade efter lite närmare.

Om du nu inte känner för att bidra till avlivning av fiskar, ta åtminstone en ordentlig funderare på ägg+c-vitamin. Då kommer man ganska långt nämligen. Kanske kan du ha några hönor själv så att du vet att de har det bra? Kolla upp ditt näringsbehov här och räkna efter lite vad du egentligen får i dig här.

Du har allt att vinna!

Vi får så många presenter till lilla Elin sprakbyxa. Det är till exempel inte klokt så mycket kläder vi har nu. Särskilt med tanke på att hon vägrar att bära något annat än sin bruna Nalle Puh-dräkt i plysch.

Helt ärligt – hon blir i det närmaste skogstokig om jag försöker att sätta på henne något annat. Idag gjorde jag det i alla fall. Hon var ändå redan in-i-helvetes-förbannad efter badet så jag passade på.

Tack så mycket Rune & Rose-Marie! Den här outfiten var inte så dum i alla fall för den har fått stanna på hela eftermiddagen.

Nu låter det som om hon är ilsken mest hela tiden, men det är hon verkligen inte. 99% av tiden är hon hur snäll som helst. Det är bara en sak till som inte faller i god jord och det är strumpor. De åker av fortare än kvickt. Men de här fina tossorna som snälla Lotta på Lasses jobb har gjort till Elin måste vi ju såklart öva på att bära. Vi tränar lite varje dag.

Och så fick jag ett överraskande besök av chefen och en arbetskamrat i söndags (!). De kom med presenter både till mig och till Elin. Jag fick löneförhöjning (och det blev jag mycket glad och tacksam för) och Elin fick en sångbok och en klänning.

Den här kom verkligen i rättan tid eftersom jag började oroa mig för utbudet här hemma. Är det inte doktor Mugg så är det trevliga låtar såsom “Känner du Lovisa Rask …” och diverse andra snapsvisor. Hujeda mig!

Klänningen är några storlekar större än de bebiskläder hon har nu och kommer säkert att sitta som en smäck till sommaren. Mycket söt!

Nu ska jag sätta mig och kika igenom IKEA-påsen med kläder som snälla tant Tina susade hit med i går. Jag letar särskilt efter plysch-kläder …

Förresten så måste jag bjuda på en liten filmsnutt föreställande vår lilla Pippi Långstrump. Hon är spenslig men stark!

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Men jag tittar faktiskt på nyheterna emellanåt. Särskilt intresserad är jag av att få veta mer om läget på strålningen i omvärlden och i Sverige, men där har jag gått bet än så länge. Icke ett ljud har jag hört om detta. Men jag har läst.

Strålningen från Japan har nått Sverige

Har ni hört något mer? Jag minns en dokumentärfilm om Tjernobylolyckan där forskare berättade om vansinnigt hög strålning i livsmedel och annat i exempelvis Frankrike. Information som aldrig gick ut till allmänheten. Man kunde även se ett samband med ett ökat antal cancerfall i hela Europa.

Hur som helst så tycker jag att de borde rapportera lite mer om hur det hela påverkar oss. Det är väldigt synd om de drabbade på plats, men jag är inte intresserad av fler idiotfrågor till reportrar i stil med “Hur mår de nu?”. Det kan jag räkna ut själv! Jag vill exempelvis veta vad jag ska undvika att äta.

De lurades lite på föräldrautbildningen. Förlossningen är som ett 100-meters lopp. Det är amningen som är som ett maraton.

Vi är lite slitna allihop, men vi kämpar på.

Än så länge har vi klarat oss utan ersättning. Det är ett styvt jobb, men det går med hjälp av min nya kompis.

Jag kan inte påstå att jag längtar efter att Lasse ska börja jobba igen … Förutom det stöd han ger mig, maten och stallhjälpen kan jag tala om att det är multitasking på hög nivå att jonglera ett hungrigt och ilsket barn samtidigt som man försöker att pumpa ut något att ge henne.

På måndag är det dags för vägning igen. Då får vi se om min egenproducerade mat räcker till.

Nu har vår förste häst-, hund-, katt- och barnskötare farit hem efter åtminstone tre veckors trogen tjänstgöring natt som dag. Vi känner pressen. Men djuren får väl helt enkelt vänja sig vid en lägre standard tills hon kommer tillbaka. Och vi får vänja oss vid att bara ha varandra som avlastning.

Tack för all hjälp, mormor. Det hade banne mig inte gått utan dig!

Efter mycket stallage kring amningen har vi hittat en tillfällig modell så att lilla pluttan åtminstone får i sig så mycket mat hon behöver. Äntligen får vi lite möjlighet att njuta av föräldraskapet och göra lite sådana saker som man verkligen vill göra. Ta foto till exempel.

Hon är så söt när hon sover …

Så här hittade vi henne under täcket i morse. Det är en märklig unge – hon ler (när hon sover), lyfter upp huvudet själv och vänder sig som ingenting. Jag trodde inte att de kunde göra sådana saker så tidigt.

För övrigt är hon världens sötaste lilla barn. Man blir lika häpen varje dag över att hon är vår och att ingen kommer och tar tillbaka henne.