Funderingar

Inte behöver man sitta på sin häst medan den krumbuktar runt i ett förutbestämt mönster, för att man ska få uppleva den verkliga välsignelsen i en god samvaro med den. Kanske är det snarare tvärtom.

Med lite justeringar (Elins säng är äntligen där den ska vara – i Elins rum, samt att hon har fått egen dator att kolla Pippi och Emil på) har jag nu äntligen fått min dator tillbaka, dvs att jag kan sitta lite vid den utan vilda protester från Elins håll. Den lilla datortid jag lyckats skrapa ihop tidigare har nästan oavkortat gått åt till att betala räkningar och sådant tråkigt. Bloggande har varit uteslutet.

Mitt senaste inlägg är daterat 2/9 2012 så jag kikade som hastigast igenom mitt ytterst sparsamma fotograferande för att se vad som har hänt sedan dess.

Elin och jag har varit hos Lillehems utegrisar där vi beundrade djurhållningen och handlade lite mat till Elin och vovvarna.

En dag packade jag hela familjen i bilen och for iväg på överraskningsutflykt till Yangtorp. Jag är så glad att det blev av för det var verkligen en upplevelse.

Den här bilden tog jag när de skördade betorna på åkern bredvid oss. Stacken var så lång att den inte ens gick att fotografera. Vi som inte ens äter socker 🙂

Min kära mor är en tapper barnvakt! Förutom att hon får vara snabb i benen (eller ha sele på Elin) är hon oerhört pedagogisk och tålmodig. På dagis är fröknarna förbluffade över hur mycket vår lilla räksmörja kan trots sin ringa ålder, och det är helt uteslutande mammas förtjänst.

Jag hann med att skoga en hel del innan vintern kom. Här ser ni Elin, i full färd med att hjälpa mig lasta pinnar i släpen.

Luktärtorna blommade fantastiskt ända tills det började frysa riktigt ordentligt. Förutom att de är lättodlade är de verkligen tåliga och ger blomsterprakt större delen av året. Ett måste för sommaren 2013.

Vi investerade i skorstensrenovering. Det tog en väldig tid (närmare bestämt ett helt år) att faktiskt få hit en firma, men det var snabbt avklarat när de väl kom. Och jag har redan eldat upp all min ved. Ny är beställd, för det här med eldning i kamin är svårt beroendeframkallande.

Paprikorna mognade … äntligen.

Frans och Elin julpyntade …

… och så tuggade hon i sig helt ohyggliga mängder skinka, brunkål, sill, prinskorvar, köttbullar och annan julmat.

Betsy har lärt sig att dra Elin i pulka.

Avslutningsvis har jag något tråkigt att berätta. Vår älskade Nicke har lämnat oss. Hans bakben slutade att fungera och det fanns inget mer vi kunde göra för att hjälpa honom.

Vi åkte till havet hela familjen och tillbringade eftermiddagen där, kikade på fåglar och förbipasserande hundar, fikade och umgicks. När skymningen föll körde vi ner till vår fantastiske veterinär Per Schönbeck och där somnade Nicke in, med huvudet i mitt knä. Jag ska aldrig glömma med vilken värdighet och med vilket mod Nicke lämnade det här livet, trots att vi var helt förstörda allihop. Han var en hjälte, som alltid, vår älskade lille luns.

Nicke, mitt hjärta, vilken resa det har varit. Tack!

Särskilt om man själv vill hinna äta lite i lugn och ro. En kronärtskocka håller vilket barn som helst sysselsatt en god stund.

Se filmen!

Verklighetens hästviskare

(nu funkar länken också)

Årets besök vid havet. Bara en halvtimme, men ändå.

Aldrig har jag väl varit så sporrad att odla egna bär och grönsaker som nu. Det hör liksom ihop med barn det där. Kanske beror det på mina egna barndomsminnen av mammas grönsaksland, kanske beror det på det klena utbudet av ekologiska svenska grönsaker i affären eller så beror det helt enkelt på uttrycket i Elins ansikte när hon drar upp en rädisa eller hittar en stor röd jordgubbe som hon kan mumsa i sig. Och mumsat har hon gjort den här sommaren.

I skrivandets stund har hon kalasat sig igenom våra egna jordgubbar, grannarnas vinbär, vildhallon, vilda krusbär, körsbär och för all del ganska många rädisor och sockerärtor också. För tillfället är det björnbär som bjuds på hundpromenaderna längs Tassebodavägen, men snart kommer mina sena jordgubbar.

Det är hur som helst inte så lätt att vara bär- och grönsaksodlare. Ny kunskap måste in i hjärnkontoret för det här året blev det klen utdelning av det mesta. Mest spännande är det att lära sig mer om hur olika grönsaker samverkar med varandra, mest nödvändigt är det att lära sig anlägga en bra kompost. Utan kompost – inget trädgårdsland. Det här året har jag fått ta till flytande gödning till slut för att försöka rädda någon skörd överhuvudtaget. Men nästa år … då jäklar!

Kompost nummer 1, flätad av hasseln jag skogade ner i våras. den är tänkt att förse odlingslådor och krukor med näringstillskott nästa år. Jag räknar kallt med att det ska räcka att vända ut alltsammans en gång till våren. Vi får se hur det går.

Kompost nummer 2, en kompostlimpa avsedd för pumpa. Jag hoppas innerligt att den ska gå att plantera direkt i till våren, men jag är lite osäker eftersom jag även lagt grässvål i den.

Kompost nr 3, under den svarta marktäckväven. Där blandar jag hästbajs, otjänligt hö och lite allt möjligt som jag misstänker kan ge bra och näringsrik jord så småningom. I förgrunden syns mina nygrävda djupsängar (det ska bli många fler) som även de ska täckas med något som går att vända ner till våren. Sådär håller man väl på tills det blir ganska höga och fulla av finfin matjord.

I år har jag grävt och vänt jorden ca 70 cm ner, rensat bort all sten, varvat med hästbajs och grönsaksgödsel samt planterat lite som jag tror ska hinna bli färdigt. Just nu har jag pyttesmå morötter, druvgurkor, rödbetor, mangold, dill, rädisor och så två land med olika asiatiska kålsorter som till och med ska vara lite frosttåliga.

De andra gröna tussarna som syns i bild är zucchini (gul och grön), vintersquash (butternut) och stora gula pumpor. Det kan hinna bli något som går att äta på dem, men jag har inga stora förhoppningar om det. Zucchinin kan man väl i och för sig äta hur liten som helst, även om det bär emot lite.

Något jag faktiskt klarar av att sköta är jordgubbar, så jag satsar stort inför nästa år eftersom Elin är så vansinnigt förtjust i dem. Det blir tre olika sorter som jag har samlat på mig och tagit sticklingar av. Det bör bli bär från midsommar till slutet av augusti nästa år. Här har jag bara grävt bort grässvålen, satt ut mina sticklingar tillsammans med grönsaksgödsel och nu håller jag på att täcka jorden med gräsklipp. De snälla grannarna har lånat ut sin uppsamlare till mig och med den på släp går åkgräsklipparen varm ute i hästhagarna.

Som synes, osedvanligt välansade hästhagar i Tasseboda 🙂

Där veden låg innan den blev uppsågad, klyvd och lagd till förvaring inne i logen har jag numera ett bärland. Nu hamnade där lite annat också, men till hösten ska det fyllas på med fler bärbuskar i stället. På det där staketet är det tänkt att mina två taggfria björnbärsbuskar ska klättra. Framför dem står det hallon (tidiga och sena) och till vänster har jag två svarta och en röd vinbär. Eventuellt sätter jag även lite vinbär som vindskydd i trädgårdslandet, förutom fläder och hassel som jag hade tänkt mig.

Salladen bor på altanen, nära köket.

Jordärtskockor och pepparrot står i krukor i väntan på sina egna djupsängar.

I lådorna har jag tomater och kryddor.

Längs stallet har jag grävt bort all jord runtom och fyllt upp med grus/sten i stället. Tanken var att få en hyfsat solig och skyddad plats till mina tomater, paprikor och chili, men det är nog ändå för kallt och jag tror inte att det blir något av det mesta. Om jag får som jag vill (och det brukar jag få 🙂 så blir det till nästa år i stället kanalplast på uterummet så att det kan fungera lite grand som ett växthus.

Luktärtorna trivs bra i mina egenflätade ställningar, men nästa år blir det rosenbönor i stället. De kan man ju äta också.

Krasse – ätbart och vackert. Tacksamt också.

Nu är bilderna inte de bästa eftersom jag inte orkade hämta den riktiga kameran, men nu är det malvor som syns i rabatten, framför lupinerna. Båda har jag frösått själv och de är väldigt tacksamma. Det blir repris på det nästa år.

Grädde har fått en liten sömntuta. De är vackra men ganska besvärliga, och man ska nog ha ganska många av dem för att få en fin effekt.

Nästa år – då smäller det! I vinter ska jag plugga på och leta fröer. Till våren ska komposten grävas ner och sedan är jag övertygad om att vi kommer att svämmas över av grönsaker och bär. Jag ska klara av att lära mig det här!

Tänk att det finns människor som faktiskt vill och orkar göra något. Jag gör så gott jag kan för att påverka via plånboken, genom att välja noga när jag handlar, men där tar det liksom slut. Men en lista kan jag ju för all del skriva på.

Hugh’s Fish Fight

Man vet att det är vår när …

Det bästa hon vet!

Det blev inget traditionellt bål pga att pinnarna tog slut, men väl en rensning av logen.

Pyttan tog med sig en vattenkanna för säkerhets skull.

Varmt och gott blev det.

Pyttan var skeptisk till det hela.

Min rabattkant!

Elin fick en gungställning av grannarna.

Det här är faktiskt riktigt roligt. Ni måste prova!

Alster två och tre blev ärt-/bönstöd, en inflyttningspresent som nu har flyttat till sitt nya hem i Huaröd tillsammans med lite plantor. Nu ska jag försöka göra något till mig själv. Tanken är att nästa projekt blir en kant till min nya blomsterrabatt.

Det börjar bli brist på pinnar bara. För att råda bot på detta håller jag på att anlägga en pilhäck tvärs över hagen som är tänkt att fungera både som vindskydd åt hästarna och korgflätningsmaterial till mig. Vi får se hur det går.

De pinnar som inte håller måttet åker numera ner i den här.

Svisch säger det bara, sedan har man finfint material att lägga där gräs inte är önskvärt.

Hur fint som helst! Nu ska jag ut och mala lite igen. Av valborgsbålet finns det snart inte många pinnar kvar kan jag säga. Eftersom en skorstensrenovering är beställd sparar jag numera de lite tjockare grenarna till bränne att starta med. Inget går till spillo längre.

Inte hundarna alltså. Jag har blivit fixerad vid pinnar. Inte så konstigt med tanke på hur mycket här skogas varje år. Jag har redan hunnit elda upp en gigantisk hög med grenar och stod just i begrepp att bygga en ny stack inför valborg när det slog mig att jag kanske borde arbeta med naturen lite mer i stället för att motarbeta den.

Hur kan man då ha nytta av all denna sly? Tja …

Jag beställde boken här. Häromkvällen var jag ute och nosade reda på lite pilkvistar som blivit nedsågade tidigt i våras. Man ska nämligen inte fläta av grenar som just håller på att sätta löv. Efter att ha klippt rent dem band jag samman dem till en bunt som jag slängde i bäcken över natten, väl förankrade i närmsta staketstolpe. Dagen efter var det bara att plocka upp dem, sortera dem i olika storlekar och sätta igång. Mamma läste högt ur boken och jag knåpade ihop mitt första alster.

Okej, jag ska nog inte byta karriär till professionell korgflätare riktigt ännu 🙂

Jag har en vän som jag misstänker redan har använt alla sina krukor och nu är inne på att plantera i hinkar. Tanken var att åstadkomma något som enkelt kan sättas utanpå hinkarna för att piffa upp det hela lite. Vi får se vad han tycker om det hela. Det kanske är snyggare med hinkarna …

Nåja, jag ska nog få kläm på det ska ni se. Det finns tusen användningsområden när man tänker efter lite. Här hemma skulle vi behöva kanter till odlingarna, stöd till blommor och ärtor/bönor och så korgar till alla fula krukor naturligtvis. Det är ju hur dyrt som helst att köpa snygga krukor till allting som man vill plantera. Pinnar är gratis.

Under förutsättning att mina frö har överlevt alla frostnätter (det ser lite besvärligt ut i mina små torvkrukor) kommer jag att behöva knycka en bit hage för att kunna plantera ut allt. Eftersom jag nu inte är någon stor fan av att hacka ogräs funderar jag på att köpa mig en kompostkvarn, en Stiga bio power kanske. Det blir nog ett besök hos Agroma i morgon.

Vissa pinnar finns det helt enkelt vare sig plats till eller användning för. Den här leveransen fick tippen i Tollarp av mig häromdagen.

En hel hästtransport full av rosor modell XL. Alla växter med piggar är ett djävulens påfund och ska utrotas. Det är dock lättare sagt än gjort. Särskilt slånbären är väldigt besvärliga. De taggarna är inte att leka med! Jag samlar mig lite till innan jag angriper dem och passar på att njuta av den vackra vita blomningen först.

Men ett litet bål blir det kanske ändå till Valborg. Ett par pinnar eller så.

Idag har vi varit i Vesslarp och fått konstruerat ett nytt korsband i Betsys ben. Det gamla gick sönder nämligen.

Jag är så lycklig över att vi kom hem levande allihop! Tacksam och lycklig. Nu hoppas vi på snabb rehabilitering så att lilla stackars Betsy Boop inte missar hela sommaren.

För övrigt har vi faktiskt varit väldigt flitiga här hemma i Tasseboda. Det har hackats, grävts, räfsats, slagits ner stoplar och bytts tråd för glatta livet. Jag har till och med målat lite staket, även om det kändes märkligt när det snöade lite häromdagen. Pyttan är med på noterna och hjälper till så gott hon kan.

Kärran laddad med verktyg och vatten. Redo för dagens arbete.

Hjälper till att hälla grus i gamla stolphål.

På väg ut med pappa för att skrapa lite mullvadshögar.

Annars hoppas jag väl bara att det slutar upp med att vara typ tio minusgrader varje natt. Jag har hela uterummet fullt med planterade fröer som redan har tittat upp, och jag förvånar mig faktiskt varje dag de överlever köldknäpparna.

Vi blir alltid lika glada när mormor kommer.

Förutom att mormor är väldigt snäll så blir det en förfärligt massa saker gjorda när jag har lite barnvaktshjälp. För stunden har jag helt lagt ner arbetet inomhus. Uterummet är förvandlat till växthus för alla fröer jag har sått och Elin visade sig vara till stor hjälp i trädgårdsarbetet.

Vem kunde tro att en liten ettåring kan vara så flitig med ogräshackan?

Lite hamnade i magen också …

Men på det stora hela var hon väldigt flitig och duktig. Ska fara iväg och köpa egna redskap åt henne.

Annars är det mest staketrenovering som är på tapeten. Vi har förberett Lilleman i flera månader nu med en ytterst sträng diet. Hyfsat smal och smärt har han redan blivit satt på foderjäst en gång om dagen, och alldeles snart är en bunkerliknande hage färdig åt honom. Han har nämligen ovanan att släppa in sig själv där det ser ut att vara mest gräs och det är ju något som kan kosta honom livet om jag inte är hemma och ser det. Så för att slippa betesreducerare hela dagarna tänkte jag bygga en liten hage och sätta slanor på staketet. Jag tror att det ska hålla honom på plats.

Pyttan hade lite överskottsenergi, så vi for ner till ICA och rastade henne.

Det händer inte så mycket spännande saker i Tasseboda just nu, av förklarliga skäl. Livet cirkulerar mest kring Pyttan, målning, tapetsering, utfodring av diverse djur och att hålla någorlunda rent omkring oss. Hur som helst – några upptäckter som underlättar i vardagen kan jag kanske hinna bjuda på innan Elin sätter stopp för datoranvändningen.

För det första: Jag är storkund hos Bodystore. Där kan man banne mig hitta det mesta, till bra priser, och inte behöver man släpa sig iväg till någon affär och tappa flera timmar på kuppen. Till mig själv blir det omega3, c-vitamin (askorbat), D-vitamin, järnsaft och sådant som mandelmjöl eller annat som är svårt att hitta på ICA. Till Nicke köper jag glukosamin och nypontabletter. Till Elin blev det senast D-vitamindroppar och ekologiskt vaniljpulver gjort på riktiga vaniljstänger.

Det där vaniljpulvret använder jag så här.

Elin har aldrig fått välling, men ibland orkar man ju bara inte sitta och kladda med matning och då kan det vara skönt att ge något mättande på flaska. Om man dessutom stänker i D-vitamindropparna i blandningen så har man det avklarat också. Jag har alltid en laddad flaska i kylen.

En annan praktisk sak att ha i kylen är bovetegröt. Skjuts in i mikron bara, så blir både Pyttan och jag mätta och belåtna. Skölj 2dl krossat bovete ordentligt i hett vatten, smält 25g smör i en kastrull, häll i 2dl gammeldags mjölk+bovete och koka upp. Tillsätt sedan ytterligare 4dl mjölk samt 2dl vispgrädde. Låt koka i 15 minuter. Detta serverar jag med hemgjord sylt (jordgubbar+vatten+saft av citron, kok upp och vispa sönder jordgubbarna lite) och massor av vispgrädde.

Ett tips när jag nu ändå är inne på mat är att pallra sig iväg till Degeberga slakteriprodukter. Främst för att djuren slipper att åka slaktbil (även om jag kunde önska att grisarna fick gå ute för att jag skulle vara helt nöjd), men även för att slippa leta efter saker som för det mesta ändå inte finns i affären. Ladda frysen med exempelvis ungnötlever eller korv utan en massa tillsatser och mjöl. Jag hittade till och med späck till fåglarna.

Vad var det mer nu som jag tänkte att jag måste tipsa om … jovisst ja, det var ju penslar. Jag har handlat det mesta i färg-, tapet- och spackelväg på Rusta. Det har bara blivit så. Förra gången jag målade om här hemma köpte jag “kvalitetsfärg” i färgaffär, men den här gången blev det alltså Rusta i stället. I den bästa av världar hade jag målat med linoljefärg och pappspänt väggarna i stället. Kanske blir det så i nästa hus.

Hur som helst, de är faktiskt väldigt trevliga, personalen på Rusta. Utbudet är kanske inte gigantiskt, men det är pedagogiskt uppsatt på hyllorna. Även om jag är trött och stressad och har Pyttan på armen så klarar jag av att få med mig en färgburk hem utan för mycket vånda. Till snickerierna har jag fastnat för den vattenburna lackfärgen i antikvit. Den blir verkligen jättevacker när man väl har fått dit den. Problemet är bara att den är fantastiskt jobbig att måla med. Det har varit precis hur motigt som helst att angripa minsta dörrkarm och emellanåt har jag fått slipa ner färgen igen och börja om.

Räddningen blev inte som man kanske skulle kunna tro, att jag gav upp och bytte färg, utan en raid på Broköp i Tollarp. Där hittade jag nämligen världens bästa penslar, för typ 15 kr styck. Helt otroligt bra att måla med! Varje hemmafixare förstår mig när jag säger att lyckan är total. Nu målar jag med ett leende på läpparna igen, för en spottstyver.

Nu ska jag återgå till verksamheten och låta er vara ifred igen

Himmel o pannkaka så gullig hon är!