Funderingar

Förra söndagen lyxade jag till det lite och avvek hemifrån vid 08.30 för att titta lite på kursen för Markus Holst i Hommentorp. När jag kom hem vid lunchtid såg jag till min fasa att Nickes vänstra öga hade liksom ramlat in i huvudet. Det hör till saken att hans vänstra tinning varit insjunken i ett par veckor nu. I mitten av förra veckan såg jag att hela käkmuskulaturen på vänster sida av skallen började förtvina, men jag kunde ju inte riktigt föreställa mig att förlamningen skulle innebära att det inte fanns något som höll ögat på plats längre.

Det blev ju aldrig någon operation. Av randiga skäl och rutiga orsaker kände vi inte att vi hade förtroende nog för att lämna honom på djursjukhuset. Det beslutet kändes ännu mer rätt när jag fick en ersättning från Agria för avlivning. Någon har skrivit jävligt fel någonstans, och det var inget roligt brev att få.

Vi satte vårt hopp till att den kemiska kastreringen skulle göra susen och avvaktade lite, i samråd med kirurgen vi träffade på djursjukhuset. Men när han nu både hade en ny rejäl urinvägsinfektion och höll på att förlora synen blev vi ju tvungna att vända blicken någon annanstans. Valet föll på Per Schønbeck, eftersom jag tidigare haft telefonkontakt med honom och fått stor hjälp med Betsy genom hans kloka råd.

Vi fick en tid på tisdag eftermiddag och kunde fram tills dess bara hålla tummarna för att han inte skulle bli blind eller dö för oss. Det gick som tur var vägen. Per och jag resonerade oss fram till att vi skulle satsa på en annan sorts kemisk kastrering. Inte hormonet utan en kapsel, typ chipmärkning, som sätts i nacken. Och så fick han en två månaders antibiotikakur. Per misstänkte att ansiktsförlamningen kunde bero på någon nervskada, och jag drog mig till minnes att Nicke för några veckor sedan halkade på trappan och i det närmaste vek sig dubbel kring trappräcket.

Modfälld åkte jag hem med lille Niklas. Tårarna rann och vi kramades i soffan, lille lunseper och jag, och tänkte tillbaka på vilken otrolig hund han har varit. En utmaning, men en naturkraft utan dess like. Stark och vacker! Han är inte som någon annan och jag är så tacksam för att han har funnits i vårt liv. Det är som Cesar Millan säger – man får inte den hund man vill ha, man får den hund man behöver.

(Nicke och hans livs kärlek Emma.)

I skrivandets stund kan jag konstatera att ögat numera sitter där det ska. Förhoppningsvis var det en borreliaförknippad förlamning. Om vi har lite tur. Han har god aptit, mindre urinvägsinfektion och mår på det stora hela mycket bättre. Möjligen har vi en bra helg, utan större katastrofer, framför oss. (Snälla …)

En sådan får det bli så småningom. Vi har börjat föra kassabok över våra shoppingvanor och med denna som hjälp tänker jag identifiera hålen i plånboken, täppa till dem och spara ihop till Tullans sadel.

En Sensation Ride Hybrid = 285 cigarettaskar, lite fler om man räknar in tillbehören.

Efter en jobbig jul då Nicke kissade blod i två dagar och sedan övergick till att skvätta var omkring sig, for vi iväg till Ina igen i måndags. Han har svarat bra på hennes behandling och hältan i frambenet (han sträckte sig på något sätt när han var vinglig och förlamad i bakdelen) håller sig borta om det inte är för långt mellan gångerna. Men vi var alla överens om att något är jävligt fel i grund och botten. Något som åstadkommer alla de här problemen.

Ina ville ha det till prostataproblem, vilket i och för sig stämde in på nästan alla symptom. Vi funderade på om det möjligen kunde vara urinsten. Hur som helst så kunde det inte vara prostatan eftersom den blivit undersökt varje gång vi varit på djursjukhuset. Redan 091108 står det i journalen “ej stor el öm prostata” och när vi var inne 091126 kände de på prostatan igen för säkerhets skull, utan anmärkning. Vi bestämde oss för att åka tillbaka till djursjukhuset för en ultraljudsundersökning.

På tisdagen for vi så tillbaka till Hässleholm. Veterinären som tjänstgjorde för dagen var ny för oss. Vi blev väldigt förvånade (och förbannade) när hon ganska omgående konstaterade att det förmodligen handlade om prostatan och dessutom förklarade att Nicke är alldeles för stor för att undersöka genom att sticka in ett finger i baken. Hon gjorde ett försök, men konstaterade att man helt enkelt inte når prostatan den vägen på honom. Men hon kunde se på röntgenbilderna från 091108 att det inte stod rätt till med prostatan. En ultraljudsundersökning bokades in några timmar senare.

Ultraljudet visade på förstorad prostata med cystor både i och omkring den.

“UL prostata genomsatt av multipla cystor av fl cm storlek, prostata 5,4×7,3×4,7 cm, sannolikt paraprostatisk cysta mellan prostata och u-blåsa som verkar förhindra utflöde från u-blåsan, 3,7×4,9 cm i storlek. U-blåsans vägg normal men innehåll kraftigt allmänt ökad ekogenicitet, inga tecken på uroliter.”

Hon rekommenderade kemisk kastrering direkt och sedan riktig kastrering samt operation av den stora cystan omkring prostatan, vilket är inbokat till mitten av januari. Dessutom tog hon bakterieprov på urinen så att vi kan få rätt antibiotika. Detta svar kommer på måndag.

Eftersom vi inte visste någonting om kemisk kastrering, var helt chockade och förtroendet vid det här laget låg någonstans kring permafrost på skalan var vi tvungna att åka hem och fundera på saken. Jag googlade flitigt, men kunde inte hitta någon information av värde angående hormonsprutor och eventuella biverkningar. Efter många och långa diskussioner bestämde vi oss för att försöka lita på den senaste veterinären och åkte dit i onsdags igen för att Nicke skulle få sprutan. Tiden får utvisa om vi valde rätt.

Jag förstår det inte. Lägger ut länkar här på bloggen om det nu skulle vara så att ni också har missat det.

Johan Ifverson bloggar från Avel och Sportchampionatet

Johan Ifverson bloggar från bruksprovet på Flyinge

Johan Ifverson bloggar från Avelschampionatet

“D-vitamin bildas via fotosyntes i de flesta växter och djur som exponeras för solljus. Den huvudsakliga uppgiften för D-vitamin hos däggdjur är att öka absorptionen av kalcium och fosfat i tarmen och tillgodose mineraliseringen av skelettet. Utan D-vitamin absorberas bara 10–15 procent av dietärt kalcium; detta ökar till över 30 procent vid adekvata D-vitaminnivåer.

Mängden kalcium som absorberas i tarmen varierar mycket från individ till individ och beror bla på faktorer som ålder, kön och kostinnehåll. Receptorer för D-vitamin finns i de flesta celltyper i kroppen, och brist på D-vitamin spelar sannolikt en stor roll också vid utveckling av andra sjukdomar och hälsoproblem.”

Läkartidningen

Eva Marie har skrivit till Hippsons “Frågor och svar”:

“Jag är lite nyfiken på om det finns några vetenskapliga studier av hur hästen påverkas av att ha täcke på sig, i den omfattning som många hästar har idag? Fler och fler hästar går ju med täcke under större delen av dygnet och också under en stor del av året.

1. Vet man hur produktionen av D-vitamin påverkas? En stor del av kroppen täcks ju och det blir endast en mindre del (halsen) som exponeras för solens strålar. Räcker den ytan till ändå?

2. Vet man om och i vilken grad bogfrihet, muskler och rörelser påverkas av att hästarna har på sig ett täcke? Täcket erbjuder ett visst motstånd runt bogarna (även om det i övrigt ligger bra och inte ger skav etcetera)?

Vänliga hälsningar
Eva Marie”

Svaret läser ni här: Hur påverkas hästen av att gå mycket med täcke?

Mina raggiga vildhästar är jag inte särskilt orolig över, men svaret fick mig att fundera lite över Nicke och Betsy. De får sannerligen inte mycket ljus nu. Kanske hade det gjort dem gott med lite D-vitamintillskott.

“Problemet är att det är ytterst få förunnat att få fram en häst i elitklass. Det är dessutom osannolikt att de hästar som inte når hela vägen passar den stora massan hobbyryttare. Enligt Karen Hennessy är friskhet och gott temperament det viktigaste för hobbyryttare inom alla discipliner.”

Säljare och köpare i otakt på hästmarknaden

Common Canine Misbehaviors

Tror ni att man får bättre effekt om man köper två?

Det ser så lätt ut och jag förstår principen, men så är man trött och orkar inte riktigt vara konsekvent. I stället för att verkligen driva igenom korrigeringarna (calm and assertive) blir det lätt så att man ligger i soffan och skriker NEEEEJ, BETSY/NICKE – LÄGG DIG NER!!! Och med två rottweilers på raketbränsle skulle man ju naturligtvis promenera varje kväll. I mörkret. Ja, ni vet hur det är.

Vilken tur att Cesar finns och påminner mig om hur jag i den bästa av världar ska göra. Det är så sant som han säger – man kan alltid göra bättre ifrån sig från och med nu!

Snart dags för morgonens stalltjänstgöring. Medan jag satt här och laddade upp med X antal kaffekoppar greps jag av en stark längtan efter lilla Betsy Boop, trots att hon låg bara en meter ifrån mig. Var helt enkelt tvungen att lägga mig på golvet och kramas lite med henne, mitt lilla kärleksgryn!

Se här, så förstår ni varför.

Hon är ju så söt! Allra gulligast är hennes virvlar i nacken.

Oj, vad jag älskar min lilla tös!

När Lasse får se det här inlägget kommer han att säga att jag måste ta min medicin …

Har varit uppe en stund och brottats med försäkringar som förfaller i månadsskiftet, bland annat Lilla Gummans. Det retar mig alldeles oerhört att man betalar en massa pengar för att ha skydd när djuren blir äldre och mera sannolikt kommer att drabbas av krämpor. Tror man. För varje gång jag får brev om årsförnyelse på de äldre djurens försäkringar så är villkoren ändrade, och när man tittar efter lite närmre så är de i princip inte värda någonting alls.

Om det händer något med Lilla Gumman nu som gör att hon behöver veterinärvård för 10.000 kr så får jag själv stå för 1.100 kr självrisk samt 2.225 kr rörlig självrisk. Har jag tur får jag ut 6.675 kr. Om kostnaden överstiger 10.000, vilket det ju lätt kan göra om något allvarligt händer, så får jag stå för det själv. Detta trots att jag är väldigt om mig och kring mig vad gäller djurens försäkringar, och alldeles säkert har tecknat en väldigt komplett försäkring från början. Nu har jag helt plötsligt den sämsta, och allting av värde är flyttat till tilläggsförsäkringar. Dessutom har försäkringsbeloppet sänkts avsevärt bara för att hon är gammal.

De kan ju göra som de vill också, väl medvetna om att det inte finns ett enda bolag som vill teckna en ny försäkring på min gamla katt om jag skulle härskna till och vilja flytta försäkringen.

I brevet som följer med försäkringsbrevet kan jag utläsa att om jag öppnar plånboken lite mer så är det möjligt att få ut 20.000 på veterinärvården. Det står dock ingenting om vad det kostar. Skickade därför detta brev till ett ombud. Ska bli spännande att se vad hon svarar. Eventuellt skiter jag i alltsammans och startar någon slags fond i stället.

“Hej!

Ändringar i villkoren, igen. Jag gick in på hemsidan, men orkar inte riktigt läsa igenom villkoren och ber därför om hjälp.

Det står att jag numera har Lilla Gumman försäkrad till 10.000 kr veterinärvård med en självrisk på 1.100 kr + 25%. Det är inte mycket man får för pengarna och jag vet faktiskt inte riktigt varför jag ska betala försäkring för henne längre. Det känns som om jag lika gärna kunde ta ut pengar på kreditkortet och ta den räntan om det nu skulle hända något med min gamla innekatt som går att åtgärda.

Du får gärna överbevisa mig. Vad kostar det att få upp ersättningen så att det är lönt att ha en försäkring? Har för närvarande en årspremie på 703 kr, och redan nu räcker det ju om hon håller sig frisk ett par år till för att jag ska ha betalt lika mycket som jag kan få ut på försäkringen.

Extra trist är det ju att jag har betalat försäkring i ganska många år för att ha ett skydd när hon blir gammal, bara för att upptäcka att jag när den tiden kommer i stort sett inte får någon ekonomisk hjälp längre.

Försäkringen förfaller i månadsskiftet så jag är tacksam för snabbt svar.

Med vänliga hälsningar,
Karin Klevenstål”

“Årgångschampionaten ska vara början på karriären för den unga hästen. Förhoppningsvis. Men efter att ha sett grundomgångarna av Avel och sportchampionatet ställer sig många frågan om detta istället kan vara slutet på en del karriärer.”

Artikel i Sporthästen

5310 betäckningar genomfördes 2008. Jag vet inte exakt hur många föl detta resulterade i det här året, men jag vet var de flesta av dem hamnar till slut. De hamnar hos just dessa ryttare som de förfasar sig över. Egentligen tror jag nog att de hamnar hos ryttare som är snäppet mer oerfarna ändå, eftersom de flesta inte skulle ge sig på att ta sin unghäst till Breeders väl medvetna om sina egna tillkortakommanden.

Då kan man ju fråga sig följande; Är aveln och unghästchampionatet till för kunderna, eller vill uppfödarna behålla de flesta av sina hästar själva? Om det inte fungerar som man hade tänkt sig, ska man då ändra på organisationen eller de som äger de flesta av Sveriges 300.000 hästar? Någon som vet hur stor andel av dessa som är halvblod?

“För en syn som varit allt för vanlig är hästar som hetsas runt banan av ryttare i obalans, hängande i tyglarna, före eller efter i sprången. Och sällan med det goda omdömet att gå ut på egen begäran trots att ingenting stämmer.”

Ja, och det är ju dessa människor ni ska sälja betäckningar eller hästar till.

“Jag har jobbat efter den strategi som Flyinge la fast för ett år sedan. Sedan dess har vi blivit rejält drabbade av dåliga tider. Om det beror på Flyinge eller den allmänna konjunkturen kan jag inte säga. Men marknaden är trög både för avelshingstar och hästförsäljning.”

Flyinges ekonomi rejält drabbad

Det är nog jävligt svårt att bedriva verksamhet om man inte känner eller ens gillar sina kunder, och inte kan anpassa sitt koncept efter vad de behöver och klarar av.

“Veterinären.nu är en informationsportal som riktar sig till alla sällskapsdjursägare samt de som är intresserade av sällskapsdjur. Syftet med veterinären.nu är att främja sällskapsdjurs hälsa och välbefinnande genom att löpande publicera texter om sjukdomar, symptom, skador och skötselråd på ett språk som alla kan förstå.”

Veterinären.nu

Under förmiddagen har jag stiftat bekantskap med en för mig helt ny gren, nämligen reining. Anders Josefsson besöker Björndalen under helgen för att dela med sig av sina kunskaper.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Några saker lyckades jag snappa upp trots mina obefintliga kunskaper. Som jag förstår det krävs det mycket lydnad. Efter ett kommando ska hästen självständigt fortsätta övningen tills ett nytt kommando kommer. Exempelvis förvänd galopp där hästen är ställd inåt, med ganska mycket eftergift dessutom. Då krävs det ju verkligen lydnad för att hästen inte ska byta galopp förrän den blir tillsagd, eller inte alls.

Som ni ser på bilden är ridhuset oerhört vackert. Vad ni kanske inte kan se är att två av hästarna rids av kvinnor, två av män. Det har jag då aldrig varit med om tidigare – jättekul!

Lasse ville köpa något till mig idag och valet föll på hästtidningen Hippson. Han är för söt! Det var rubriken “Sprickan inom dressyren” som gjorde att valet föll på just den tidningen. Bara det – att han kan välja en hästtidning åt mig utifrån rubrikerna. Jag blir rörd och mycket stolt faktiskt.

På nätversionen hittade jag information som jag har funderat länge över, nämligen hur näringsinnehållet i hö förändras vid lagring. Mycket bra!

“Om höet inte har fått några lagringsskador så försvinner varken energi, protein eller mineraler, däremot så minskar vitamininnehållet. Det är vanligt att man vill ha ett fjolårshö till sin fångponny i tron att det är lägre näringsinnehåll i det. Fjolårshöet kan innehålla mer näring än årets, beroende på skördetidpunkt, sortval, gödsling med mera.”

Men det som verkligen gav gåshud över hela kroppen var Anki Yngves ledare med titeln “Redskapsgymnastik, nej tack!”.

“Personligen tror jag inte att god ridning handlar om fem centimeter framför eller bakom lodplanet. Nej, jag är övertygad om att vaccinet mot dålig ridning stavas empati.”

läste jag i en tidning om en ung kille som var duktig med hästar. Jag hade precis fått min allra första epostadress och jag lyckades faktiskt luska reda på killens adress också så att jag kunde maila honom.

Kommer inte ihåg vad jag frågade om, men det var något krux med Jullan som jag behövde hjälp med. Killen hette Tobbe Larsson, och han verkade vara alldeles speciell med hästar. Dessutom bodde han ju nästgårds.

Jag vet att jag fick ett väldigt trevligt svar och goda råd, men sådant har han nog inte tid med numera. Men oj (!) vad jag hade velat åka iväg på det här.

Weekend på Sjörup Prästgård

Nu ska det satsas på avel. Fler uppfödare behövs kan man läsa i Equipage.

Hästnäringens Nationella Stiftelse, HNS, arbetar för att främja avel och uppfödning i syfte att få fram hästar som är konkurrenskraftiga i ett internationellt perspektiv. Som en del i detta finansierar de Unga Uppfödare. En ny generation uppfödare ska uppmuntras att satsa på den redan inslagna vägen och möjligen göra det ännu bättre än föregående generation.

I senaste Hästfolk.se finns det ett reportage som förmodligen får HNS och ASVH att hoppa högt av lycka. CC Studs måste vara ett företag helt i deras smak.

Visst är det en imponerande anläggning de bygger upp, systrarna Carlberg. De har gått de utbildningar som tagits fram för att främja hästnäringen, de satsar på de där internationellt gångbara hästarna precis så som HNS önskar att de ska göra och de får också credit för det. De är välkomna till Avelschampionatet och Breeders – alla klappar i händerna och öppnar famnen för en sådan satsning.

Det finns en liten klick människor till som måste vara väldigt nöjda med det här, nämligen de ryttare som har kapacitet att placera sig i de högre hoppklasserna. Kruxet är väl bara att det huvudsakliga målet med deras dagliga verksamhet är att ta fram hästar som sedan ska säljas till personer som inte är riktigt är lika långt komna, och förmodligen aldrig kommer nå dit heller. Och vi är många. Flera hundra tusen personer faktiskt.

Eftersom jag tillhör den senare gruppen av människor ska jag berätta vad jag ser i Hästfolks artikel. Jag ser det här.

“De 2,5-åriga stona var knappast hanterade och det var rätt tufft att rida in dem. Nästa gång köper vi hellre antingen föl eller också äldre hästar som är ridna, säger Caroline.”

Caroline har gått KY-utbildningen på Flyinge och tävlat upp till 1,45 hoppning.

Och så ser jag det här.

“Hur är VDL-hästarna? De är väldigt känsliga, säger Caroline. I dagens avel vill man ha mycket blod i hästarna. Ofta är de väldigt känsliga och det kräver samma sak av ryttarna. Om en sådan häst kommer till fel ryttare, då blir det inte bra.”

Här kommer ett tips från mig – det finns fler hästraser i Sverige. Leta upp deras avelsföreningar och kolla vad de har för avelsmål.

Achaltekeer
Appaloosa
American Curly
American Pony
American Saddlebred
Angloarabiskt fullblod
Arabiskt fullblod
Arabiskt halvblod
Basjkir
Brittisk ridponny
Budjonny
Connemara
Dartmoor
Engelskt fullblod
Exmoor
Falabella
Fjordhäst
Frieser
Hafl inger
Irish Cob
Kallblodstravare
Kaspisk ponny
Lipizzaner
Lusitano
Morgan
New Forest
Nordsvensk brukshäst
Paint Horse
Polopony
Pura Raza Española, PRE
(Andalusier)
Russ
Shagya-arab
Shire
Tinker
Welsh cob
Welsh mountain
Welsh ponny
Shetlandsponny
Svensk ardenner
Svensk ridponny
Svenska varmblodiga travhästen

Hejsan!

Det finns platser kvar på kursen för Markus Holst den 10-11 okt i akademisk ridning. Vet ni någon som skulle vara intresserad att vara med eller om ni själva vill rida? Hör av er inom snarast för annars behöver vi ställa in denna kursen då det är för många avhopp. Finns flera platser kvar. Skicka gärna vidare till era vänner.

Mvh
Erika Ohlsson

Hemsida: Harmoni & Hälsa

Det här är Markus hemsida.

Länk till sidan

“Använd dressyr för hästen, inte hästen för dressyr. Detta innebär att man ska gå efter var hästs kapacitet, talang och svårigheter och utbilda denna häst så långt det går genom att öka hästens psykiska och fysiska välmående.” (Akademisk Ridkonst)

I skrivandets stund finns det en plats kvar om du vill rida för Markus Holst den 10-11 oktober. Om du nöjer dig med att titta och vara med på teorin kan du anmäla dig som fotfolk.

För anmälan eller mer information, kontakta Erika på erika@harmonihalsa.se eller ring 0702-270034.