Funderingar

Det spelas många barnvisor i bilen nu. Har köpt några skivor med visor jag själv känner igen. Till en början trallade jag glatt på och förundrades över att jag kom ihåg texterna.

Det är banne mig många små flickor som sitter på stenar och är magra som stickor, men glada ändå. Pigor som sliter och gnor dygnet runt, men alltid har ett gott humör. Nyblivna mammor som erkänner att visst är ungen till ett visst besvär, men lovar att de alltid är tacksamma och lyckliga ändå. Och så är det kantarellmammor med undratals ungar som gnetar och står i dygnet runt, men trots detta är de alltid glada och snälla (dock inte magra som stickor …).

Jag vet inte riktigt varför jag blir illa berörd. En dag när jag är snällare, gladare, flitigare och mera effektiv ska jag försöka att klura ut hur det hänger ihop. Under tiden ska jag nog spela lite mer Astrid Lindgren.

Snart sex veckor med influensa, visserligen med varierande intensitet, men ändå helt ofattbart jobbigt. Just nu har hostan kommit tillbaka vilket innbär att det nästan inte blir någon sömn alls. Jag kan inte tänka klart längre. Ingenting fungerar i hjärnkontoret och jag är precis hur gnällig som helst.

Impectakatalogen ligger och dammar i en hörna. Inte ett frö är beställt. När solen tittar fram längtar varenda cell i hela kroppen efter att grabba tag i närmsta sekatör och angripa buskarna. Tapetrullar, mjukfog, spackel och sandpapper ligger exakt så som jag la ner dem när jag blev sjuk i början av februari. Jag ligger i soffan.

Dessutom smittar jag ner Elin hela tiden. Den stackars ungen har snorat sig igenom lite halvhjärtat 2-årskalasande i helgen för att sedan övergå till att hosta nätterna igenom med sin mor.

Jättefina presenter och mycket skoj blev det för Elin och jag hoppas att hon är nöjd även om jag inte riktigt orkade laga mat till alla eller ens duka fram finservisen.

Loppis nr 1:

Med hjärta för hästen

Loppis nr 2:

Barnloppis (inte så farligt som det låter …)

“Lördagen den 9 mars anordnar församlingen barnloppis i Västra Vrams församlingshem. Vi håller öppet kl 10 -13.”

Barnloppis

Loppis nr 3:

Loppisloftet hos Broköp. När jag ändå är och handlar brukar jag susa upp om och kolla vad som finns. Hittills har jag fyndat en babyvakt till väninnan, lite filmer till Elin och en superfin 2-årspresent till en av hennes pojkvänner. Om det finns begagnat ska man banne mig inte köpa nytt tycker jag.

Broköp

Ni vet, när man har haft influensa i över tre veckor kan det lätt bli en överdos av Antikrundan och liknande program. På nätterna drömmer jag om att starta antikaffär och på dagarna surfar jag runt och kollar priser på gammalt skräp. Men med tanke på hur mycket vi har här hemma som egentligen borde säljas eller köras på tippen så måste jag behärska mig. Jag kan faktiskt inte förstå hur jag kan fylla en hel släp med sopor åtminstone en gång i månaden. Hur kommer det hit alltsammans?? Det är ett mysterium!

Jag, som aldrig blir sjuk, har nu varit just sjuk i över en vecka. Faktum är att jag fortfarande är så dålig att jag, som aldrig tar tabletter, inte hade kunnat vara uppe utan en strid ström av Ipren. Det har faktiskt aldrig hänt förut att jag har varit sjukskriven från jobbet i en hel vecka.

Jullans 22-års dag firades med ett par gamla morötter från kylen och en klapp på halsen. Ynkligt kan man tycka, men det var så mycket jag förmådde att göra. Älskade Jullan! 22 år tillsammans, och jag är lycklig och tacksam för varje extra dag jag får säga “Godmorgon hjärtat mitt!” till henne.

Den här helgen har jag äntligen orkat angripa rensandet på ovanvåningen igen. Bara korta stunder, men ändå. Jag har i alla fall gått igenom och kastat räkningar från åren 2005 till 2010. Det som har sparats är kvitton på byggmaterial och annat som har med renovering att göra, samt alla räkningar från Eon. Vi plågas nämligen av rent ohyggliga elräkningar, och jag har länge tänkt att sammanställa räkningarna vi fått sedan vi flyttade hit.

Som det ser ut i dagsläget har vi, trots stora ansträngningar, en årsförbrukning på över 11.000 kWh. Vi har bytt ut 2/3 av alla gamla kuloledningar, satt sprillans nya lysrörsarmaturer i uthusen, bytt ut utomhusbelysningen till nya LED-armaturer och super(dyra) lågenergilampor, bytt ut alla vitvaror (inte nytt, men åtminstone bättre begagnade och nyare än de som fanns när vi flyttade hit) och är flitiga användare av timers och annat för att inte bränna ström i onödan osv.

Efter att ha hört skräckhistorier på jobbet om trasiga frysar som dragit el för 2.000 kr i månaden köpte jag mig en elmätare. Jag har lagt åtskilliga timmar på att mäta förbrukningen på alla ställen jag överhuvudtaget har hittat en stickkontakt utan att hitta något konstigt. Vi har ingen eluppvärmning någonstans, bara hushållsel, och ändå har vi samma förbrukning som om vi hade en elpanna.

Jag har pratat med Eon. De hänvisade mig till energirådgivaren i Kristianstads kommun, men han kunde inte heller komma på vad som är fel. Samtidigt ser elförbrukningen ut så här.

Jag blir helt galen! Alla tips emottages tacksamt!!

Efter en härlig promenad i solskenet ville Elin nödvändigtvis skotta altanen men sin nya snöskyffel som vi köpte på Broköp i går. (Den var rosa och jag förstod att det var kärlek vid första ögonkastet och att jag inte hade något annat val än att köpa den). Sedan hittade hon en back med sandlådeleksaker som inte blivit inplockade inför vintern. “Mamma, kom, sitta här” kommenderade hon, och hämtade den ena leksaken efter den andra till mig.

Efter en stund hade jag fått nog av silar, spadar och spannar och ville väldigt gärna gå in. “Elin, ska vi inte gå in och äta lite?” försökte jag, men icke. “Vill du inte ha lite levergryta åtminstone?” provade jag igen. Först svarade hon nej, men efter sisådär 10 sekunder tittade hon på mig och sa “Jösses! Levergryta! Kom mamma, kom!!”

Den oemotståndliga levergrytan åstadkommer du så här:

Stek väldigt mycket lök i ohyggligt mycket smör. Stek den så länge du kan utan att den blir brynt på något sätt. Häll i småbitar (till ungar) lever och stek detta också. Krydda med salt, peppar och sojasås. Häll på grädde och låt småputtra en stund. Fyll på med frysta ärtor och låt alltsammans koka upp. Toppa med paprikabitar (om det är säsong och de går att köpa i Linnekullas gårdsbutik …) och servera.

I kväll har jag sorterat papper, foton och annat som jag stuvat undan i plastbackar på ovanvåningen genom åren. Hittade väldigt fina svartvita foton på Nicke som jag ska försöka att göra något med. På några papperslappar hade jag krafsat ner saker som jag hört eller läst. Delar med mig av dem här innan de går i papperskorgen.

Det här citatet vet jag att jag hämtat från en finsk dokumentärfilm, och att det var en liten kille som sa det.

“Kärlek är sånt att man kramas och pussas och tycker om varandra helt utan någon anledning.”

Resten av citaten minns jag inte var de kommer ifrån.

“Man kan endast se med hjärtat. Det väsentliga är osynligt för ögonen.”

“Den som inte kan begagna sig av sitt eget huvud, kan inte heller begagna sig av sin häst.”

Också utan ryttare förblir en häst alltid en häst. Men en ryttare utan en häst är alltid bara en människa.”

Inte så som man kunde önska, men ändå. Det var jobbigt att köra och hämta honom men när vi svängde in på gårdsplanen kändes det väldigt starkt att han var hemma igen.

På lediga stunder fixar jag till en klädkammare på ovanvåningen. Det är mitt renoveringsprojekt för stunden. Lite småfix kvar, väldigt mycket sortering av gammalt skit och sedan är det färdigt. Fönsterkarmen i kupan kommer att bli en fin plats för Nicke och hans ljus.

Med lite justeringar (Elins säng är äntligen där den ska vara – i Elins rum, samt att hon har fått egen dator att kolla Pippi och Emil på) har jag nu äntligen fått min dator tillbaka, dvs att jag kan sitta lite vid den utan vilda protester från Elins håll. Den lilla datortid jag lyckats skrapa ihop tidigare har nästan oavkortat gått åt till att betala räkningar och sådant tråkigt. Bloggande har varit uteslutet.

Mitt senaste inlägg är daterat 2/9 2012 så jag kikade som hastigast igenom mitt ytterst sparsamma fotograferande för att se vad som har hänt sedan dess.

Elin och jag har varit hos Lillehems utegrisar där vi beundrade djurhållningen och handlade lite mat till Elin och vovvarna.

En dag packade jag hela familjen i bilen och for iväg på överraskningsutflykt till Yangtorp. Jag är så glad att det blev av för det var verkligen en upplevelse.

Den här bilden tog jag när de skördade betorna på åkern bredvid oss. Stacken var så lång att den inte ens gick att fotografera. Vi som inte ens äter socker 🙂

Min kära mor är en tapper barnvakt! Förutom att hon får vara snabb i benen (eller ha sele på Elin) är hon oerhört pedagogisk och tålmodig. På dagis är fröknarna förbluffade över hur mycket vår lilla räksmörja kan trots sin ringa ålder, och det är helt uteslutande mammas förtjänst.

Jag hann med att skoga en hel del innan vintern kom. Här ser ni Elin, i full färd med att hjälpa mig lasta pinnar i släpen.

Luktärtorna blommade fantastiskt ända tills det började frysa riktigt ordentligt. Förutom att de är lättodlade är de verkligen tåliga och ger blomsterprakt större delen av året. Ett måste för sommaren 2013.

Vi investerade i skorstensrenovering. Det tog en väldig tid (närmare bestämt ett helt år) att faktiskt få hit en firma, men det var snabbt avklarat när de väl kom. Och jag har redan eldat upp all min ved. Ny är beställd, för det här med eldning i kamin är svårt beroendeframkallande.

Paprikorna mognade … äntligen.

Frans och Elin julpyntade …

… och så tuggade hon i sig helt ohyggliga mängder skinka, brunkål, sill, prinskorvar, köttbullar och annan julmat.

Betsy har lärt sig att dra Elin i pulka.

Avslutningsvis har jag något tråkigt att berätta. Vår älskade Nicke har lämnat oss. Hans bakben slutade att fungera och det fanns inget mer vi kunde göra för att hjälpa honom.

Vi åkte till havet hela familjen och tillbringade eftermiddagen där, kikade på fåglar och förbipasserande hundar, fikade och umgicks. När skymningen föll körde vi ner till vår fantastiske veterinär Per Schönbeck och där somnade Nicke in, med huvudet i mitt knä. Jag ska aldrig glömma med vilken värdighet och med vilket mod Nicke lämnade det här livet, trots att vi var helt förstörda allihop. Han var en hjälte, som alltid, vår älskade lille luns.

Nicke, mitt hjärta, vilken resa det har varit. Tack!

Särskilt om man själv vill hinna äta lite i lugn och ro. En kronärtskocka håller vilket barn som helst sysselsatt en god stund.

Årets besök vid havet. Bara en halvtimme, men ändå.

Aldrig har jag väl varit så sporrad att odla egna bär och grönsaker som nu. Det hör liksom ihop med barn det där. Kanske beror det på mina egna barndomsminnen av mammas grönsaksland, kanske beror det på det klena utbudet av ekologiska svenska grönsaker i affären eller så beror det helt enkelt på uttrycket i Elins ansikte när hon drar upp en rädisa eller hittar en stor röd jordgubbe som hon kan mumsa i sig. Och mumsat har hon gjort den här sommaren.

I skrivandets stund har hon kalasat sig igenom våra egna jordgubbar, grannarnas vinbär, vildhallon, vilda krusbär, körsbär och för all del ganska många rädisor och sockerärtor också. För tillfället är det björnbär som bjuds på hundpromenaderna längs Tassebodavägen, men snart kommer mina sena jordgubbar.

Det är hur som helst inte så lätt att vara bär- och grönsaksodlare. Ny kunskap måste in i hjärnkontoret för det här året blev det klen utdelning av det mesta. Mest spännande är det att lära sig mer om hur olika grönsaker samverkar med varandra, mest nödvändigt är det att lära sig anlägga en bra kompost. Utan kompost – inget trädgårdsland. Det här året har jag fått ta till flytande gödning till slut för att försöka rädda någon skörd överhuvudtaget. Men nästa år … då jäklar!

Kompost nummer 1, flätad av hasseln jag skogade ner i våras. den är tänkt att förse odlingslådor och krukor med näringstillskott nästa år. Jag räknar kallt med att det ska räcka att vända ut alltsammans en gång till våren. Vi får se hur det går.

Kompost nummer 2, en kompostlimpa avsedd för pumpa. Jag hoppas innerligt att den ska gå att plantera direkt i till våren, men jag är lite osäker eftersom jag även lagt grässvål i den.

Kompost nr 3, under den svarta marktäckväven. Där blandar jag hästbajs, otjänligt hö och lite allt möjligt som jag misstänker kan ge bra och näringsrik jord så småningom. I förgrunden syns mina nygrävda djupsängar (det ska bli många fler) som även de ska täckas med något som går att vända ner till våren. Sådär håller man väl på tills det blir ganska höga och fulla av finfin matjord.

I år har jag grävt och vänt jorden ca 70 cm ner, rensat bort all sten, varvat med hästbajs och grönsaksgödsel samt planterat lite som jag tror ska hinna bli färdigt. Just nu har jag pyttesmå morötter, druvgurkor, rödbetor, mangold, dill, rädisor och så två land med olika asiatiska kålsorter som till och med ska vara lite frosttåliga.

De andra gröna tussarna som syns i bild är zucchini (gul och grön), vintersquash (butternut) och stora gula pumpor. Det kan hinna bli något som går att äta på dem, men jag har inga stora förhoppningar om det. Zucchinin kan man väl i och för sig äta hur liten som helst, även om det bär emot lite.

Något jag faktiskt klarar av att sköta är jordgubbar, så jag satsar stort inför nästa år eftersom Elin är så vansinnigt förtjust i dem. Det blir tre olika sorter som jag har samlat på mig och tagit sticklingar av. Det bör bli bär från midsommar till slutet av augusti nästa år. Här har jag bara grävt bort grässvålen, satt ut mina sticklingar tillsammans med grönsaksgödsel och nu håller jag på att täcka jorden med gräsklipp. De snälla grannarna har lånat ut sin uppsamlare till mig och med den på släp går åkgräsklipparen varm ute i hästhagarna.

Som synes, osedvanligt välansade hästhagar i Tasseboda 🙂

Där veden låg innan den blev uppsågad, klyvd och lagd till förvaring inne i logen har jag numera ett bärland. Nu hamnade där lite annat också, men till hösten ska det fyllas på med fler bärbuskar i stället. På det där staketet är det tänkt att mina två taggfria björnbärsbuskar ska klättra. Framför dem står det hallon (tidiga och sena) och till vänster har jag två svarta och en röd vinbär. Eventuellt sätter jag även lite vinbär som vindskydd i trädgårdslandet, förutom fläder och hassel som jag hade tänkt mig.

Salladen bor på altanen, nära köket.

Jordärtskockor och pepparrot står i krukor i väntan på sina egna djupsängar.

I lådorna har jag tomater och kryddor.

Längs stallet har jag grävt bort all jord runtom och fyllt upp med grus/sten i stället. Tanken var att få en hyfsat solig och skyddad plats till mina tomater, paprikor och chili, men det är nog ändå för kallt och jag tror inte att det blir något av det mesta. Om jag får som jag vill (och det brukar jag få 🙂 så blir det till nästa år i stället kanalplast på uterummet så att det kan fungera lite grand som ett växthus.

Luktärtorna trivs bra i mina egenflätade ställningar, men nästa år blir det rosenbönor i stället. De kan man ju äta också.

Krasse – ätbart och vackert. Tacksamt också.

Nu är bilderna inte de bästa eftersom jag inte orkade hämta den riktiga kameran, men nu är det malvor som syns i rabatten, framför lupinerna. Båda har jag frösått själv och de är väldigt tacksamma. Det blir repris på det nästa år.

Grädde har fått en liten sömntuta. De är vackra men ganska besvärliga, och man ska nog ha ganska många av dem för att få en fin effekt.

Nästa år – då smäller det! I vinter ska jag plugga på och leta fröer. Till våren ska komposten grävas ner och sedan är jag övertygad om att vi kommer att svämmas över av grönsaker och bär. Jag ska klara av att lära mig det här!

Tänk att det finns människor som faktiskt vill och orkar göra något. Jag gör så gott jag kan för att påverka via plånboken, genom att välja noga när jag handlar, men där tar det liksom slut. Men en lista kan jag ju för all del skriva på.

Hugh’s Fish Fight

Man vet att det är vår när …

Det bästa hon vet!

Det blev inget traditionellt bål pga att pinnarna tog slut, men väl en rensning av logen.

Pyttan tog med sig en vattenkanna för säkerhets skull.

Varmt och gott blev det.

Pyttan var skeptisk till det hela.

Min rabattkant!

Elin fick en gungställning av grannarna.

Det här är faktiskt riktigt roligt. Ni måste prova!

Alster två och tre blev ärt-/bönstöd, en inflyttningspresent som nu har flyttat till sitt nya hem i Huaröd tillsammans med lite plantor. Nu ska jag försöka göra något till mig själv. Tanken är att nästa projekt blir en kant till min nya blomsterrabatt.

Det börjar bli brist på pinnar bara. För att råda bot på detta håller jag på att anlägga en pilhäck tvärs över hagen som är tänkt att fungera både som vindskydd åt hästarna och korgflätningsmaterial till mig. Vi får se hur det går.

De pinnar som inte håller måttet åker numera ner i den här.

Svisch säger det bara, sedan har man finfint material att lägga där gräs inte är önskvärt.

Hur fint som helst! Nu ska jag ut och mala lite igen. Av valborgsbålet finns det snart inte många pinnar kvar kan jag säga. Eftersom en skorstensrenovering är beställd sparar jag numera de lite tjockare grenarna till bränne att starta med. Inget går till spillo längre.

Inte hundarna alltså. Jag har blivit fixerad vid pinnar. Inte så konstigt med tanke på hur mycket här skogas varje år. Jag har redan hunnit elda upp en gigantisk hög med grenar och stod just i begrepp att bygga en ny stack inför valborg när det slog mig att jag kanske borde arbeta med naturen lite mer i stället för att motarbeta den.

Hur kan man då ha nytta av all denna sly? Tja …

Jag beställde boken här. Häromkvällen var jag ute och nosade reda på lite pilkvistar som blivit nedsågade tidigt i våras. Man ska nämligen inte fläta av grenar som just håller på att sätta löv. Efter att ha klippt rent dem band jag samman dem till en bunt som jag slängde i bäcken över natten, väl förankrade i närmsta staketstolpe. Dagen efter var det bara att plocka upp dem, sortera dem i olika storlekar och sätta igång. Mamma läste högt ur boken och jag knåpade ihop mitt första alster.

Okej, jag ska nog inte byta karriär till professionell korgflätare riktigt ännu 🙂

Jag har en vän som jag misstänker redan har använt alla sina krukor och nu är inne på att plantera i hinkar. Tanken var att åstadkomma något som enkelt kan sättas utanpå hinkarna för att piffa upp det hela lite. Vi får se vad han tycker om det hela. Det kanske är snyggare med hinkarna …

Nåja, jag ska nog få kläm på det ska ni se. Det finns tusen användningsområden när man tänker efter lite. Här hemma skulle vi behöva kanter till odlingarna, stöd till blommor och ärtor/bönor och så korgar till alla fula krukor naturligtvis. Det är ju hur dyrt som helst att köpa snygga krukor till allting som man vill plantera. Pinnar är gratis.

Under förutsättning att mina frö har överlevt alla frostnätter (det ser lite besvärligt ut i mina små torvkrukor) kommer jag att behöva knycka en bit hage för att kunna plantera ut allt. Eftersom jag nu inte är någon stor fan av att hacka ogräs funderar jag på att köpa mig en kompostkvarn, en Stiga bio power kanske. Det blir nog ett besök hos Agroma i morgon.

Vissa pinnar finns det helt enkelt vare sig plats till eller användning för. Den här leveransen fick tippen i Tollarp av mig häromdagen.

En hel hästtransport full av rosor modell XL. Alla växter med piggar är ett djävulens påfund och ska utrotas. Det är dock lättare sagt än gjort. Särskilt slånbären är väldigt besvärliga. De taggarna är inte att leka med! Jag samlar mig lite till innan jag angriper dem och passar på att njuta av den vackra vita blomningen först.

Men ett litet bål blir det kanske ändå till Valborg. Ett par pinnar eller så.

Idag har vi varit i Vesslarp och fått konstruerat ett nytt korsband i Betsys ben. Det gamla gick sönder nämligen.

Jag är så lycklig över att vi kom hem levande allihop! Tacksam och lycklig. Nu hoppas vi på snabb rehabilitering så att lilla stackars Betsy Boop inte missar hela sommaren.

För övrigt har vi faktiskt varit väldigt flitiga här hemma i Tasseboda. Det har hackats, grävts, räfsats, slagits ner stoplar och bytts tråd för glatta livet. Jag har till och med målat lite staket, även om det kändes märkligt när det snöade lite häromdagen. Pyttan är med på noterna och hjälper till så gott hon kan.

Kärran laddad med verktyg och vatten. Redo för dagens arbete.

Hjälper till att hälla grus i gamla stolphål.

På väg ut med pappa för att skrapa lite mullvadshögar.

Annars hoppas jag väl bara att det slutar upp med att vara typ tio minusgrader varje natt. Jag har hela uterummet fullt med planterade fröer som redan har tittat upp, och jag förvånar mig faktiskt varje dag de överlever köldknäpparna.

Vi blir alltid lika glada när mormor kommer.

Förutom att mormor är väldigt snäll så blir det en förfärligt massa saker gjorda när jag har lite barnvaktshjälp. För stunden har jag helt lagt ner arbetet inomhus. Uterummet är förvandlat till växthus för alla fröer jag har sått och Elin visade sig vara till stor hjälp i trädgårdsarbetet.

Vem kunde tro att en liten ettåring kan vara så flitig med ogräshackan?

Lite hamnade i magen också …

Men på det stora hela var hon väldigt flitig och duktig. Ska fara iväg och köpa egna redskap åt henne.

Annars är det mest staketrenovering som är på tapeten. Vi har förberett Lilleman i flera månader nu med en ytterst sträng diet. Hyfsat smal och smärt har han redan blivit satt på foderjäst en gång om dagen, och alldeles snart är en bunkerliknande hage färdig åt honom. Han har nämligen ovanan att släppa in sig själv där det ser ut att vara mest gräs och det är ju något som kan kosta honom livet om jag inte är hemma och ser det. Så för att slippa betesreducerare hela dagarna tänkte jag bygga en liten hage och sätta slanor på staketet. Jag tror att det ska hålla honom på plats.